Fifthy shades of grey..

Jag har också sett filmen! Jag vill också blogga om den!

Ärligt sagt tycker jag inte den var så urusel som alla tycks tycka att den är. Visst, karaktärerna är inte de mest komplicerade, och ibland undrade jag nog när det ska ta slut, men jag hade inte förväntat mig en Tarantinofilm heller. Jag tror Fifthy Shades of Grey är lite samma sak som med skvallertidningen Seiska, man ska helst dölja att man håller på med sånt och gärna tillägga att det bara är skräp det handlar om.

Det stora problemet med Fifthy Shades of Grey för mig, är lite överraskande att moraltanten i mig vaknar. Det är en konst att piska den man älskar, man kan liksom inte bara börja slå hur som hellst och vart som hellst. Jag ser framför mig skräckscenariot när kille 15 bast just sett filmen och blir inspirerad..

Och sen förstås hela BDSM delen. Jag tycker inte det finns nåt förkastligt i sånt, men inriktningen är kanske inte fullt så romantisk och oskuldsfull som filmen målar upp. Snart börjar alla som gillar att få en dask på stjärten nu och påstå att de håller på med BDSM.
Sen målas ju Christian upp som ett monster som har ett problem, så samtidigt stämplas alla som håller på med BDSM som några som inte har allt hemma.

Föga överraskande för mig var att jag reagerade på hela man kvinna maktbalansen i filmen. För jag är inte sådan. Men nu blev jag jävligt irriterad. Ana förväntas genast på direkten gå med på sexlekar hon inte alls är okej med men Christian kan inte ens tänka sig tanken att för hennes skull gå ut och äta en gång i veckan. För han "gör inte sånt". Vafan?

Det jag var imponerad över var att det aldirg kändes som om det blev för mycket. Det var inte en porrfilm, utan en helt vanlig film med lite fler sexscener än vanligt. Det kunde lätt ha spårat ut.

Och sist men inte minst. Sluta tafsa henne i ansiktet hela tiden! Tack för mig :)

Publicerad 18.02.2015 kl. 00:00

De händer i mitt liv igen.

Om vi säger såhär, respekt är allt för mig. Vid det skedet jag inte känner mig respekterad har man bränt alla broar man kan nå fram till mig med. Och nu har en och annan bro bränts.

Så jag skriver, skriver om, fixar, motiverar, söker rekommenderare, skickar, ringer samtal. Och så myser jag lite i känslan av skadeglädje. Itse olette kuoppanne kaivaneet. Mohahaha!

Publicerad 11.02.2015 kl. 20:56

Ett föga överraskande samtal


Kalevalakurs, Folkloristik, Helsingfors.
Fem minuter före lektionen börjar dimper en kille ner brevid mig. Han har hår som säkert är längre än mitt och ett skägg så stort att Hynynen skulle bli avundsjuk. Jag betraktar honom en stund och sen koncentrerar jag mig på min kalender igen.

Det tar nån minut tills jag hör ett tveksamt "förlåt" från killen, han vill ha min uppmärksamhet. Ja tittar frågande upp.
"Alltså, dehär e kanske lite pinsamt, men du råkar int ha en hårsnodd o låna?"
Det har jag. För att lätta upp stämningen lite förklarar jag att jag tyvärr inte har några pinnin (va fasiken e de på svenska?), för de tappar man bort hela tiden. Han nickar o konstaterar att det nog är ett helvete med dem, men han råkar ha några i fickan nu. Haha.

Jag berättade samma story för V igår också och sa nåt i stil med att "vi bondade lite". V stirrar helt oförstående på mig en stund och utbrister sen "Kan du inte tala som en vuxen människa så att jag förstår dig, jag kan inte såndärn tonårsslang". Jepp..

Publicerad 04.02.2015 kl. 11:20

Censur

Jag vet varför det inte funkar att blogga just nu.
Det är för att jag har en sak på hjärtat som jag verkligen vill få ut, men det går inte. Jag vill tala med någon men är rädd att uttala högt det som stör mig, då blir det liksom mer påriktigt. Kan inte blogga om saken heller, vilket leder till att alla andra inlägg jag skriver känns löjliga och tillgjorda.
Så nu vet ni.
Publicerad 02.02.2015 kl. 00:53

Äpplena kan ni lämna på katedern

Jag skrev någon gång i november om att jag hade fått ett snuttjobb som jag inte ville berätta om före jag har namnet på pappren. Glömde helt bort hela grejen, men alltså jag jobbar i två månader som modersmålsvikarie på mitt gamla gymnasium. Jag trivs jätte bra, o har så kul att jag faktiskt funderar på att läsa mig till lärare.

Idag hade gymnasiet öppna dörrars dag vilket betydde att jag jobbade i en timme. Vi hade improvisationsövningar, och det var härligt att se när nervositeten började släppa och eleverna började njuta av att hålla på med impro. De fick mig att börja sakna teatern igen, tror nog att ja ska ta upp de som hobby igen iår. Lär ska vara så att min gamla teatergrupp börjar repetera i höst igen, så kanske man skulle våga sig med. Vi får se.

Annars har jag bara tagit det lugnt idag. V har en kompis över, o ja trivdes med pojkarna tills de började spela NHL. Vs kompis är så söt, när han kom hit och jag bara hälsade på honom från soffan gjorde han puppy eyes och frågade mig varför han inte får en kram. Klart han fick det, jag gillar o kramas ^^

Imoron ska ja jobba. Med min Walle och R. Kommer int bli till nåt, vi är för bra kompisar. R har dessutom varit i armén i ett år, så ska bli kul o jobba med honom igen. Hoppas de inte kommer nå kunder :D

 

Publicerad 17.01.2015 kl. 20:17

Om varför jag låter mina vänner vara anonyma på bloggen

Jag fick en fråga om varför jag ibland skriver ut namn i min blogg och ibland låter bli. Jag resonerar ungefär såhär: Jag själv har valt att skriva om mitt liv på bloggen och det är jag som bestämmer vad jag delar med mig av och vad jag håller för mig själv. Jag vill också att mina vänner själva ska få välja om deras liv skildras på internet eller inte. Därför har jag valt att endast nämna kompisar vid namn ifall de bloggar själva och skriver ut sitt namn på sin blogg. Jag försöker hålla samma princip med bilder, men visst händer det ibland att jag inte tänker efter och publicerar nåt jag inte har frågat lov till.

Det har också hänt att jag ändrat detaljer och skrivit om händelser för att personer inte ska kännas igen. Det här gör jag hemskt sällan nuförtiden, men tidigare när jag t.ex. skrev mycket om mitt festande så gjorde jag så jämt.

Jag skrev tidigare ganska öppet om var jag bor, mitt hela namn osv. Idag går det nog också relativt lätt att få fram den informationen, men jag serverar den inte på silverbricka. Det har att göra med att jag faktiskt för ett par år sedan fick en "stalker" på halsen som pluggade mina blogginlägg utantill, tog reda på mitt telefonnummer och meddelade en dag att han bokat flygbiljetter för att komma och hälsa på mig och att han vet var jag bor. Han lugnade ner sig när jag träffade min pojkvän, även om han i början var förbannad på att jag valt att träffa ”någon annan” som han uttryckte det.

Ibland kan det vara helt friskt att fundera på vad man lägger ut på nätet. För folk läser faktiskt, och det rör sig en hel del skumt folk därute..

Publicerad 08.01.2015 kl. 18:27

Efterklok

Såhär efteråt så kan jag ju konstatera att det fanns mycket gott i 2014. November och december var bara psykiskt så jobbiga att de liksom har gett en dålig eftersmak, vilket gjorde att det på nyårsafton kändes som om året inte var nåt att hänga i julgran :)
Men kanske vi satsar på att göra 2015 ännu bättre :)
Publicerad 06.01.2015 kl. 01:10

Milli
Jo det är mitt namn.

Jag är en aldrig vuxen tös som bloggar ocensurerat om journalistikstudier,
jobb på hamburgerkedja och det lilla jag hinner med där emellan.

Hon läser blandannat:
Färgklickar
O'boy
Jenni pupusen seikkailut
Ellen Sofia
Livet i Lima
Postsecret

 

Bor ihop med min pojkvän sen några år tillbaka i en småstad en bit utanför Helsingfors.
Brinner för heavy metal och allt som är lite udda.
Är beroende av internet och kaffe.
Sjunger och dansar omkring när jag är ensam hemma.
Kan vara riktigt blyg emellanåt, men sällan då jag brinner för nåt.

Dansa vilt min själ - lär dig aldrig marschera



 

Senaste kommentarer

06.01, 12:47Årsresume del 3 av
21.11, 14:13Ny hårfärg! av mams
21.10, 14:34En helt onödigt parentes av mams
19.10, 11:37En helt onödigt parentes av mams
16.10, 12:40En helt onödigt parentes av milli