Bara så vi vet var vi har varandra

Idag: Ska träffa en 3 dagar gammal (!) herreman. Iiiih!
Imorgon: Flyger till Sverige för att träffa mina favoritkusiner (förutsatt att dagens herreman inte stjäl den titeln..)
Lördag: Hem från Sverige, blev tyvärr bara en snabbvisit denhär gången :(
Söndag: Estland för en dag me sambo.
Måndag: Kan ni tänka er, har inte planerat någonting! (o nej, behöver inga planer heller..)

Publicerad igår kl. 11:05

Imorse..

..sprang jag till spåran. Emot mig sprang en kille som skulle åt motsatta hållet. Plötsligt försvinner musiken ur mina öron och jag tvärstannar för att jag liksom känner att jag inte kommer längre. Upptäcker att mina hörlurar har fastnat i hans väska, och töjts ut tills de brast. Inte ens månad gamla var de :(

Publicerad 14.04.2014 kl. 14:16

Pubkeikka för en vecka sedan

Kotipelto Liimatainen duo.
Coolt att se tonårsidol på en så intim scen, Kotipelto var bättre än han va i Tuska med Stratovarius, var lite besviken på settilistan, Holy diver, Hunting high and low och Living on a prayer stog ut ur mängden.



Alltså Jani (han till höger) var nog liite cool på ett sånt därnt junttigt sätt :D Ifall han inte hade haft så bråttom bort så hade jag kanske vågat be om en idolbild, men nu rusade han iväg och jag är superfeg.. Känner liksom att jag inte vill störa, och även om jag såg honom vid bardisken senare på kvällen så ville jag fortfarande inte störa för jag vill att kändisar också ska få leva normalt liv. Well well..

Drack bara några stop under kvällen eftersom jag skulle jobba nästa dag. Hade fått morgontur före keikkan och senaste kvällsturen nästa dag, eftersom min chefs chef fick höra att jag ville gå och han gillar själv Kotipelto så han tyckte att "klart hon ska få möjlighet att gå". Inte dåligt! Fick dessutom skjuts hem av en bekant, så behövde inte ens betala taxi.

Och sen till min superytliga del av detta inlägg, nämligen outfit och makeup bild från kvällen. Jag är väll trött eller nåt när jag håller på med sånhärnt. Eller sen är jag bara supernöjd över införskaffningen av dendär toppen:

Publicerad 08.04.2014 kl. 23:50

Känner mig viktig

Jag: Jag tror jag går hem och hänger mig nu..
Han: Nej snälla, int ännu, vi behöver dig som kameraman.

Publicerad 08.04.2014 kl. 23:49

En heavyälskares stora dilemma

Jag har alltid haft ett litet dilemma när det kommer till min och mina vänners musiksmak. Det är nämligen så att även om jag har någon enstaka kompis som förstår sig på metal, så lyssnar de kompisarna inte ens nära på sådan musik som jag. Därför har jag gått på mycket konserter ensam, eftersom jag inte har haft nåt val.

När jag träffade V kom vi redan första kvällen fram till att vi har väldigt lika musiksmak. Med åren har hans musiksmak dessutom fått mig att börja lyssna på allt hårdare metal, vilket ytterligare leder till att vi har många favoritband gemensamt (även om jag just nu känner att jag lyssnar på hårdare metall än honom.. om man nu ens kan jämföra sånt..)

Mitt enda problem: han gillar inte att gå på konserter eftersom hans kropp inte klarar av långa tider på fötterna (vi har ishockey i nästan 10år att tacka för det!) Så jag är lite tillbaka på ruta ett, jag får fortfarande gå på konserter ensam.

Igår snubblade jag över "Sabaton open air" festivalen i Falun som kommer vara i augusti. Lördagen skulle vara rena drömmen för mig; Sabaton, Van Canto och Battle Beast. Jag kunde iofs typ övertala mamma att följa med (en av de få andra personerna som förstår sig på samma musik som jag) MEN Sabaton open air krockar med Vs födelsedag, och det känns liiiiite taskigt att åka iväg på festival utan honom. Kanske jag får ta till nödlösning och ge honom biljetter i födelsedagspresent, då kan han inte säga nej ;)

Publicerad 08.04.2014 kl. 09:00

Babyshower

Idag överraskade vi min faster tillsammans med ett tiotal av hennes närmaste vänner med en babyshower. Det blev lite pirrigt just före vi skulle knacka på hos min faster eftersom hennes kompis sen lågstadie plötsligt säger att "ja det var ju lite intressant att ni kom på att göra dethär som en överraskning, M gillar ju inte alls överraskningar". Vi andra ba; vaah? eh...oookej..

 

Men M blev nog positivt överraskad. Hon blev lite till sig faktiskt, första halvtimmen var hon helt tyst stackarn medan vi andra ställde igång med presentbord och mat.

Mest satt vi bara och åt och talade och tittade på medan M öppnade sina presenter. Coolast var nog blöjkakan, att nån påriktigt har orkat sitta och rulla ihop 88 blöjor och pyssla ihop en kakliknande grej av dem. Strongt gjort!

Vi hade kul, men i slutändan blev det lite för mycket babysnack för mig. Men det är liksom lite det man får när man sitter i samma rum med tre gravida kvinnor och resten mammor. Endast tre av elva som varken hade barn eller hade ett på kommande. Oh my.. Inte för att jag har nåt emot babysnack, men det blir lite tråkigt i längden när man inte har nåt att bidra med.

Men inget dåligt sätt att spendera sin söndag faktiskt. :)

 

Publicerad 06.04.2014 kl. 23:10

Om att göra slut med en släkting

Jag känner att jag bara måste få spy ut lite galla, eftersom jag inte klarar av att plugga till tent när jag sitter och är arg hela tiden.. Here we go.

Sen ett par år tillbaka bestämde jag mig för att börja rensa bland vänner och vara ärlig mot mig själv. I min vänskapskrets fanns då personer som hängde kvar bara för att de alltid hade gjort det, och personer som jag varje gång jag träffade hade ångest över att jag inte såg oftare. Jag tillät mig själv att helt enkelt sluta hålla kontakt med människor jag inte ärligt brydde mig om. Skönast var insynen på att det finns vänner som jag helt enkelt inte har möjlighet eller ork att se ofta, utan som det till och med kan gå ett år emellan träffarna, men det är helt okej, och det betyder inte att de inte skulle vara lika viktiga för mig som de som jag har möjlighet att se oftare. Denhär ahaa upplevelsen har stillat otroligt mycket ångest, och helt enkelt resulterat i att jag är nöjdare med både mig själv och mitt liv.

Att gallra på dethär sättet är inte lika lätt när det kommer till blodsband, släktingar.  Våra gener tycks liksom automatiskt ge mig en skyldighet att inte rensa bland dessa kontakter på samma sätt som jag gjort bland mina vänner. Lika mycket energi tar dessa relationer ändå. Hur gör man?

Det finns speciellt en person i min släkt som ställer upp och ner på mitt liv gång på gång men som jag inte kan göra någonting åt. Jag har långa perioder som jag låter bli att hålla kontakten överhuvudtaget eftersom det är lättast så, men sen börjar samvetet höra av sig. Jag försöker tänka positivt, hör av mig, kanske till och med träffas, och det känns otroligt bra, ända tills personen gör/säger någonting som gör att allt rasar samman igen. Jag tar avstånd-får samvetskval-hör av mig-får stryk-tar avstånd-får samvetskval..
Om personen skulle vara en kompis till mig skulle jag ha brutit kontakten för länge sedan. Men det går liksom inte när det handlar om en släkting.

Orsaken varför jag svamlar om dethär är för att jag igen är inne i dendär ta stryk fasen. Det värsta är att personen knappast ens är medveten om det, och skulle jag försöka tala om det skulle denne gå fullständigt i lås eftersom man inte talar om känslor i vårt förhållande. Min sambo försöker ofta trösta mig med att jag inte ska ta det så allvarligt, bara se förbi personens brister eftersom "du kommer ångra dig senast sen när personen inte finns längre, att du gick omkring och var arg hela den tiden ni kunde ha spenderat tillsammans". Och det är faktiskt det jag är rädd för, att jag någongång kommer se tillbaka på mitt liv och fundera varför jag inte gjorde någonting åt saken. Men sanningen är att dethär förhållandet äter på min energi så otroligt mycket, och jag ser ingen utväg ur den känslan. Jag är missnöjd när jag försöker se förbi bristerna och hålla kontakt men jag är precis lika missnöjd när jag inte håller kontakten.

En sak som säkert gör det ännu svårare är vetskapen om hur bra det var förr. Jag tror jag reagerar så starkt på bristerna och problemen eftersom jag vill att personen ska vara likadan som denne var för länge sedan. Sen när jag upptäcker att sådant inte är fallet blir jag besviken både på att den personen jag tyckte så mycket om inte är finns längre och på själva grejen som gör att jag känner mig felbehandlad. Samtidigt undrar jag hur fan en person kan göra en sådan totalvändning med hela sin personlighet..

"Please forgive me, I can't forgive you"
Publicerad 02.04.2014 kl. 10:26

Ikväll

Ska spendera kvalitetstid med mor, några glas cider och dessa två herrar och deras musik. Najs!

Publicerad 29.03.2014 kl. 17:28

Hatar svåra beslut

Påsken
Sverige utan pojkvän men med bästa släkten
eller
Hemma med pojkvän men utan bästa släkten?

Publicerad 28.03.2014 kl. 12:09

Vad gör du på en söndag?

Det är intressant hur olika människor ser på söndagar, beroende på vad de jobbar med. Kom och tänka på saken när jag blev inbjuden till ett event på söndag eftermiddag som jag verkligen vill gå på, men som jag också har inprickat en lång söndagstur på.

För "normalt folk" är söndagen ofta en krabbisdag. Eller sen är det dagen man träffar vänner för allmänt häng, går ut och går, tar det lugnt på ett helt annat sätt än till exempel på lördagar. På söndagen kan man göra vad som hellst med vem som hellst, ingen har ändå någonting viktigt inplanerat.

För mig som turjobbare, är söndagen hellst en arbetsdag. Min lön kastar med flera hundra euro beroende på ifall jag gör söndagar eller inte. Söndagsturerna strids det om, det är de som får arbetstagarna avundsjuka på varandra och om man fått ett söndagspass och blir sjuk, så går man ändå, pga. dubbellönen.
Jag planerar aldrig in någonting på söndagar före jag fått mina arbetslistor, eftersom jag sitter och hoppas på en arbetstur. Nu när jag tänker på det, tror jag faktiskt att jag aldrig bytt bort en söndagstur under min arbetskarriär. Vad gör du på en söndag?

Publicerad 27.03.2014 kl. 09:14

Hur man vet att arbetsgivaren sparar..

Eftersom min arbetsgivare kräver att jag tvättar mina arbetskläder själv så måste de köpa tvättmedel åt mig. På bilden ser ni de senaste tre paketen jag har fått, den nyaste närmast kameran och den äldsta längst bak. Syns att det är hårda tider!

 

Publicerad 26.03.2014 kl. 19:48

Shanghai i ett litet nötskal

Shanghai såg både ut som jag hade tänkt mig och samtidigt var det helt annorlunda. På sina ställen var det helt som Thailand, fast utan värmen. Allt var stort och underligt, men på ett bra sätt (man kände sig inte som om man var ensammast och minst i världen..). Kontrasterna var intressanta, en superfin shopping-gata kunde plötsligt bli till värsta slummen eller så hade man skyskrapor på ena sidan vägen och tvåvåningsruckel på andra sidan vägen. Är inte en storstadsmänniska, gillade t.ex. inte London överhuvudtaget, men Shanghai var faktiskt riktigt najs.


Utsikt från min kompis lägenhets vardagsrumsfönster..

Största överraskningen var maten. Åkte dit som kinamatshatare och kom hem frälst. Åt Sushi för första, men inte sista, gången (ja jag vet, japanskt, men iaf.). Dumplings, såndärna små degknyten med olika fyllningar, fanns överallt och på de lite finare restaurangerna provsmakade jag både anka och lamm för första gången. Fanns så mycket nytt att prova på, och sällan blev man besviken. Starkaste matupplevelsen är ändå från en kväll då vi gick ut på gatan för att få tag på kvällsmat. På kvällen öppnar nämligen en massa gatukök och vi köpte massa grillspett med bl.a. kött, svamp och grönsaker som en gammal kvinna tillredde åt oss på en portabel grill. Sjukt gott. Shanghai tog också min Starbucksoskuld..

Satsade på att bara göra det jag ville och se det jag var intresserad av. Skippade t.ex. helt Shanghai Museet och Zoo, eftersom jag inte brukar gilla museum och för att jag inte tycker om att se djur som hör hemma i naturen i burar. Det enda som lite harmar att jag lät bli att göra var att åka högst upp i en skyskrapa. Det blev liksom inte bara av, och sen när det skulle ha kunnat bli av så var det så dåligt väder att man ändå inte hade sett nåt. Bodde dock i en lägenhet på 28 våningen, det räcker liksom för en tjej som bott hela sitt liv på landet i Finland..

Kineserna är lite roliga när de ser västerlänningar. Det finns nämligen en massa kineser som aldrig sett en västerlänning påriktigt, så när de sen väl ser en så pekar de och talar om en utan att skämmas. De modigaste kommer fram och vill att man ska ställa upp på bild med dem. Vi gick med på det ett par gånger med min kompis, även om det blev lite pinsamt tillslut..

Publicerad 24.03.2014 kl. 22:42

Ah, dessa kriser

Jag har typ gått in i någon "vad ska jag göra med mitt liv"-ångest sådär för omväxlingsskull. Samtidigt som jag typ vill sticka utomlands till en längre tid så vill jag bara ut i arbetslivet men ändå tycker jag att det är roligt att studera. Vill börja ta hand om mig själv, börja ny hobby, söka till en annan utbildning, jobba som journalist, skippa hela journalistgrejen, frigöra mig, bli en del av någonting, flytta, stå på scen..you name it.

Känns som om jag borde börja kolla runt i min blogg och hitta någonsorts gemensam nämnare för mina "livskriser" för att förstå mig själv bättre. Oftast hjälper det som tur att bara börja tala högt om sina planer och sen märka att jag är riktigt nöjd med livet som det är just nu. Suck

Publicerad 24.03.2014 kl. 20:18

Hej där!

Jo jag lever.
Nätet i Shanghai sög, o så hade jag faktiskt en hel del för mig där på andra sidan jordklotet, så det blev inte så mycket bloggande även om jag hade planerat att ens lite höra av mig.

Ska nog berätta lite om min resa, bara jag skulle ge mig lite tid vid nåt skede. Har nämligen superintensiv tv-kurs i skolan just nu och veckosluten försöker jag tjäna in ens lite pengar. Man hinner inte med mycket liv då..


 

Publicerad 22.03.2014 kl. 23:03

Framme i Shanghai

Flygresan gick fint. Även om jag allt som allt varit i luften i typ 14 timmar, så gick tiden jätte snabbt, nästan för snabbt eftersom det var så mycket jag hade tänkt hinna med på planet. Från Munchen till Shanghai var det dessutom halvfullt, så jag hade två stolar för mig själv vilket betyder att jag har sovit nästan lika mycket som jag vanligtvis skulle sova under en natt. Sovställningarna var bara lite annorlunda..

Bakom mig på satt två småpojkar som reste utan föräldrar, så jag var helt säker på att jag inte skulle få vara ifred alls under resan. Tydligen fungerade varje kines på planet som stand-in föräldrar och de var nog snabba med att sätte ungarna på plats när de härjade som mest. Inte dåligt system alls, vi borde lära oss sånt i Finland också tycker jag, så man skulle kunna säga till åt okändas barn utan att vara en hjärtlös gnälltant..

Väl framme i Shanghai träffade jag min kompis som i ilfart förde mig till sitt hem och sedan stack iväg på föreläsning. Så nu sitter jag ensam i en lägenhet i en miljonstad och typ väntar att hon ska komma hem. Börjar bli lite hungrig, men kan inte gå efter mat eftersom jag/hon/vi helt glömde detdär med nycklar när hon stack iväg. Jag skulle nog komma ut men inte in igen.. Nå, må int hon komma hem före jag avlider...

Publicerad 07.03.2014 kl. 13:13

Milli
Jo det är mitt namn.

Jag är en aldrig vuxen tös som bloggar ocensurerat om journalistikstudier,
jobb på hamburgerkedja och det lilla jag hinner med där emellan.

Hon läser:
Färgklickar
Sivarebloggen
O'boy
Min himmel på jorden
På tal om..
Ellen Sofia
Livet i Lima
Inte bara ris
Postsecret

Bor ihop med min pojkvän sen några år tillbaka i en småstad en bit utanför Helsingfors.
Brinner för heavy metal och allt som är lite udda.
Är beroende av internet, kaffe och spelet Ordpuzzel på min sambos padda.
Sjunger och dansar som en galning när jag är ensam hemma.

Dansa vilt min själ - lär dig aldrig marschera
 

Senaste kommentarer

10.03, 22:28Brandsläckaren av Din nyfikne mor
22.02, 18:57Stolt av More
13.02, 21:14På inköpslistan av Ramona
01.02, 18:35Iakttagelse av jenny